Nu har du blivit 17 veckor och du är så go och busig
vi älskar dig och du gör vårt liv rikare
Sigge bus du är vårt lilla lyckorus
Jag ger er all min kärlek, inga krav ställs
Ni passar inte in i mallen utan sticker ut, ni nöjer er inte med att vara i boxen. Ni går utanför precis som det ska vara.
all kärlek ger jag er, nu och för evigt.
Ni är smarta empatiska och roliga och alldeles alldeles underbara
vi går sida vid sida genom skratt gråt och ilska.
Livet är gott mer er vid min sida
Så trött på de lata jävlar som ställer sig på den enda handikapplats utanför vår lilla byafför Tempo. I vår lila by bor det 1600 människor och jag har i flera veckor nu iakttagit att varje gång jag vart å handlat på Tempo har det stått bilar utan handikapptillstånd på den enda handikappplats utanför vår lilla byaffär.
Att tala med dessa är meningslöst då de reagerar på ett ilskt nonchalant sätt så nu har jag kopierat ut lappar med text: lathet är inget handikapp.
att dra ner byxorna på dessa jävlar är bättre än påtala att de upptar en plats för den som behöver det, ngn som inte kan gå.
det går i vågor, drevet mot föräldrar som har ouppfostrade barn.
så klart barnen inte är ouppfostrade men skribenterna anser ju det, dessa barn och föräldrar som blir uthängda av media är djupt orättvist och visar på samhällets syn på npf och bristen på kunskap. Dessa barn som skribenterna anser vara curlade och ouppfostrade är med all sannolikhet barn med diagnoser inom npf som har fått låsningar eller härdsmältor. Jag vet ju så klart inte eftersom jag ej var på plats men av historierna att döma så har dessa barn fått låsning eller härdsmältor.
Jag blir arg då jag ser mina fbvänner delar och gillar sådana skitartiklar som härjar nu. Flera som delar är lärare och det bevisar ju min tes att så många lärare inte har ngn kunskap om npf. Varken hur man ser om ett barn har npf eller vilken relation man ska ha gentemot dessa underbara barn. Barn med ADHD och Asperger har superkrafter men passar inte in i mallen i dag där alla barn skall vara och bete sig på samma robotliknande sätt. Om du sticker ut från boxen måste vi (samhället) förstå att det är på det viset.
Jag har delat med mig av min kunskap på fb och hade trott att mina fbvänner sugit in lite kunskap men där misstog jag mig. Orkar inte spilla energi på dessa personer så jag har nu tagit bort dom från min vänlista och är glad att mina barn inte har dessa personer som lärare. Hujedamig vilka personer och de ska arbeta med barn.
Mina tre barn har alla skoltaxi
de uppfyller kriterierna då de har diagnoser och att åka skolbuss funkar inte för någon av dom.
För grabbarna tar det för mycket energi och för lilla J så skulle hon kunna gå av precis var som helst då hon har svag impulskontroll.
I ett år har det gått alldeles utmärkt för mina tre barn att åka skoltaxi utan papper och byråkrati. Men serru nu är det stop för det. Tyckte det gick för enkelt att bara prata med den ansvarige på kommunen som handhåller skoltaxifrågan. I går dök ett tvåsidigt formulär upp: Ansökan om skolskjuts. Eller rättare sagt 6 papper då var och ett av mina barn skall åka skoltaxi.
Om nu barnet har en funktionsnedsättning måste det bifogas ett läkarintyg. Tittar vidare på papperet och ser att om du är rullstolsbunden behövs inget läkarintyg utan då kan man bara kryssa i den lilla rutan. Gör mig förbannad att förutom att jag måste ringa runt till flera instanser för att få hem ett läkarintyg så är ett osynligt handikapp kravet att högre ort måste ge intyg men inte om du har ett fysiskt handikapp. Så här är det rakt igenom vårt samhälle. De individer med dolda handikapp får kämpa så mycket mer än de individer med fysiska handikapp. De föräldrar vars barn har behov av en ramp för att kunna delta i skolan så bygger skolan en ramp utan att föräldrarna ska strida till förbannelse medan vi som har barn med dolda handikapp där våra barn har behov av en resurs eller ett litet rum för att våra barn skall ha samma chans att delta i skolan får kämpa som svin och oftast skiter skolan i våra barns behov i alla fall och resultatet blir att våra barn blir utbrända och blir hemmasittare. Jävla okunskap och syn många av er har där ute. Jag är så arg så jag gråter när jag tänker på hur livet är orättvist för mina barn för de har npf.
Så kontentan av denna okunskap har jag suttit hela fm och ring , först till BUP som tyckte jag skulle komma in med lilla J då den läkaren som utredde J inte var där just nu så då skulle en annan läkare träffa lilla J
Jag fick vänligt men bestämt tala om att systern intelefonera fick be vilken läkare hon ville ta och läsa lilla J’s utredning och skriva ett intyg utifrån den. Så slapp jag åka med lilla J som inte fixar att komma till BUP då hon varje gång fått låsning på plats. Till slut skulle syster i telefonen göra som jag sagt.
vänligt men bestämt. Att vara tydlig brukar vara ett vinnande koncept. Sedan fick jag ringa HAB där grabbarna är inskrivna och där gick det lättare. Systern skulle be ngn av läkarna skriva varsitt intyg till mig.
Jag tycker att alla ni som har barn utan npf skall behöva skriva i papper för allt och även ha med läkarintyg. När ditt barn tex behöver ett busskort. Larvigt tycker du, precis så tycker jag oxå då jag behöver fylla i papper till förbannelse för ngt som är självklart. Att ha rätt att åka skoltaxi då mina barns behov kräver det. Fingret upp till okunskapen i samhället.
2 saker jag alltid bär med mig
det ena är mobilen för jag är alltid på utryckning. För när som helst kan telefonen ringa och jag får hämta mitt barn.
Jag är som en soldat i strid i väntan på att larmet ska gå och man skall ut och strida. Kläderna tas aldrig av när natten pockar på sin uppmärksamhet och geväret vid min sida tätt tätt för å snabbt ut å kriga.
Rrrrrrr
– Ja det är Therese
– hej det är J’s fröken det är nog bäst om du hämtar för J har fått en härdsmälta och vi får henne inte å göra det hon ska.
– Jag kommer direkt.
Rrrrrrrr
– Ja det är Therese
-Hej det är D’s fröken. Han gick från skolan för en kvart sedan och han har nog vandrat hemåt
– 15 minuter sedan å du ringer NU?!
– Ja jag hade ju lektion och kunde väl inte gå ifrån min lektion
– Du ringer polisen å jag åker NU
Rrrrr
– Ja det är Therese och jag kommer NU
Det andra jag bär med mig är klumpen i magen som dimper ned på väg till skolan och stannar kvar tills jag hämtar å håller mitt barns hand i min. Tryggt och säkert
fast dagen vart skit så vet jag att från hämtningsögonblicket fram till jag lämnar mitt barn morgon dagen efter är mitt barn tryggt i min famn.
I dag kom vi fram till skolan och resursen var sjuk.
J sa direkt: Mamma då åker vi hem för då blir det ingen bra dag. Ja sa fröken vi ska ju ända bara plocka iordning bänkarna så hon missar ju ingen skola direkt. Detta så J hörde. Precis som att plocka ihop bara var viktigt för resten av hennes klasskamrater.
Jag hade min egen lösning men ville inte ta den då J hade bestämt sig för å åka hem och det var nog bäst så. J vet hur dagen blir utan ngn trygg vuxen vid sin sida.
Hon blir splittrad trött och stressad av förändring med låsning och härdsmältor som oftast resultat.
Så liten men så garvad av de vuxnas svek.
Men imorgon sa jag är det brännboll mellan åk 5 och skolans personal.
Om inte resursen kommer vill jag veta vem som tar J då.
Ja sa fröken präktig. ALL PERSONAL SKA JU VARA MED Å SPELA BRÄNNBOLL SÅ NGN FÅR VÄL HÅLLA ETT ÖGA PÅ J DÄR HON SITTER I PUBLIEN.
Visste att J stod en bit ifrån så jag gick snabbt fram till fröken. Väste i hennes öra så jag försäkrade mig om att J inte hörde.
: J ska ha en personal vid sin sida när det är brännboll. Har allt vi sagt på alla möten totalt gått förbi dig, all info du fått om J’s behov. Jag blir allvarligt bekymrad av att du efter 1 år INTE förstått J’ s behov. Ta å läs ÅP igen och igen OCH IGEN TILLS DU FATTAR.
I EM ringer du mig och talar om vem som är vid J’s sida under hela dagen och inte spelar brännboll.
Kom J så går vi hem
har nu börjat prenumerera på Storytel.
det bästa beslut på länge. Att lyssna på böcker i örat är så rogivande. Kostar bara 169:-/mån och hela familjen på fem pers kan samtidigt lyssna separat på böcker i sina paddor.
Just nu lyssnar jag på Viveca Sten: I de lugnaste vatten. Spännande med deckare.
I 2 dagar har jag klippt vår gigantiska gräsmatta och har då i 6 timmar lyssnat på Vivecas bok och det bästa är att det är 5 timmar kvar på denna bok. Sedan skall jag hungrigt lyssna vidare på hennes böcker. På Storytel finns det ytterligare 7 böcker i serien.
Livet är bra gött i bland
Läste en artikel att Malena Ernman är språkrör för hjärnkoll. En organisation som arbetar för att sprida kunskap å minska/tabort fördomar. Malenas dotter har Asperger och hon berättar öppenhjärtigt om vilka fördomar dottern möter och hur fantastiskt det är med att ha en begåvning som Asperger.
jag instämmer med Malena. Jag har ju glädjen att alla mina barn har superkraften Asperger. Sen har J ännu en diagnos ADHD.
Det här med att möta fördomar pga okunskap möter mina barn och jag genom dom varje dag. Syrliga jävligt dumma kommentarer och blickar. Jag är en obekväm tant som oftast tar skitsnackarna direkt. Men även jag blir ställd i bland och kommer på vad jag skulle ha sagt låmgt senare än önskvärt.
Min lilla dotter med dubbel diagnos (ADHD/ASPERGER) är helt fantastisk och en riktig glädjespridare. När det började närma sig utvecklingssamtalet så mötte jag J’s klasslärare i korridoren och i min hand fick jag underlaget för bedömning till utvecklingssamtalet. Hon kommenterade dokumentet snabbt angående skolämnena och dess mål och innan vi skildes åt säger hon med lite fnittrig fjantig röst: och sen är hon ju eran dotter, hon är ju som hon är.
Jag blir inte ställd ofta men jag stannade upp en stund och såg då lärarinnan gå.
Va hände, sa hon det jag nyss precis hörde. Jag vet precis vad lärarinnan insuerade.
om inte du förstår så låt mig översätta.
låt mig först berätta att denna lärarinna har fått all tänkbar info när J skulle börja. Jag har skrivit sida upp och sida ner om J’s diagnoser men framförallt hur J är och fungerar. Jag har även tagit fram material om hennes diagnoser där utbildade experter från Psykistrin skrivit om diagnoserna. En heldag har skolans personal fått om ADHD och flera av dessa timmar har denna lärarinna och berörd personal till J har handlat direkt om J. Den som höll i denna dag var Erik Wirkberg som träffat J i vårt hem för att kunna hålla i denna dagen. Erik arbetar på BUP och har både skrivit böcker och medverkat i Tv-sammanhang.
Man tycker ju att kunskap skall finnas med all denna information, Men icke då.
Tillbaka till min översättning.
Det lärarinnan insuerar är att J är ju så annorlunda med en negativ klang.
Hur ska en liten flicka känna sig lyckad i skolan när de vuxna har denna inställningen. Jag och hennes pappa stärker våra barn så de ska känna sig starka och stolta från tårna upp till knoppen. Julias räddning i skolan är specialpedagogen som hon går till flera ggr i veckan. En underbar kvinna som är så go och varm med vår lilla J.
När J skulle börja Fsk-klass fick hon frågan: vad vill du lära dig i skolan.
J svarade : ALLT.
I dag gillar hon inte skolan och det är de vuxnas fel. De vuxna som har gått på Lärarhögskolan och har utbildning. Visserligen ingen utbildning i npf men de borde väl ha vanligt bonnförnuft å kunna behandla små elever som har diagnos med respekt och med kärlek och värme och ta extra hänsyn. Men det är tydligen för mycket begärt.
Snart är det sommarlov och då ska lilla J slippa skolan på många veckor och bara fokusera på sol bad hundvalp å ta dagen som den kommer. Till hösten skall hon få en ny resurs som jag hoppas blir toppen. J har haft 6 olika resurser och det är helt galet.
Skolan skall börja redan på lärarhögskolan med utbildning i ADHD Asperger och andra diagnoser inom npf. Det är kriminellt att inte lärare har utbildning inom npf.
Ja jag tänker aldrig sluta kriga för mina barns rätt att bli lyckade i skolan.
Tack o hej
Mössen är på å värmer min skalle när jag står å grillar.
En kort stund efter kom blåsten regnet å snöslask på besök.
Nu är den svenska sommaren här.
Jag blir glad av å shoppa. Mest blir det till barnen men i dag kom de efterlängtade paljettbyxorna hem. Tog på mig dom å dom satt som en smäck.
Efter en liten stund känner jag hur paljetterna börjar skava på benen. Och nej nej jag tog inte på mig byxorna in och ut. Och när jag gick satte paljetterna i sig i varandra då mina tjocka lår går emot varandra. Herregud jag såg ut som jag hade bråttom till toan men i slow motion. Kunde fan inte gå stora steg.
Jaja jag får ha dom på ngn glammig fest å sitta still i soffan.