Filed under: Okategoriserade
Som vuxen har jag blivit mobbad på några arbetsplatser. Ja det låter för jävligt, några!!!
Men det är sant. Det är bara å släppa å gå vidare säger många. Men mobbingen sitter som en tagg som skaver lite då och då. Funderar på att skriva ett brev till de vidriga mobbarna. Mitt sätt att sätta ett avslut, att tala om hur jävliga de var som förminskade mig med sina dumma kommentarer och härskartekniker. Även tystnad när jag entrade rummet var en strategi som de hade. En ledare så klart och några fega jävla medlöpare.
Tror nog jag ska skriva ned ett brev och sända till dom, mitt avslut, min röst som äntligen blir hörd. Att de gjorde mig jävligt illa men jag är starkare än de. För de är små osäkra elaka människor som inte har ett bra liv. Men serru det har jag.
Tyck inte synd om mobbaren, ser du ngn bli utsatt, va inte tyst utan säg ifrån. De där som står bredvid tysta och inte gör ngt är lika delaktiga.
Nu ska jag ut i sommaren å andas luft å känna mig nöjd med mig för jag är Therese och är en jävligt bra tant.