starka tantens liv

Som vuxen har jag blivit mobbad på några arbetsplatser. Ja det låter för jävligt, några!!!

Men det är sant. Det är bara å släppa å gå vidare säger många. Men mobbingen sitter som en tagg som skaver lite då och då. Funderar på att skriva ett brev till de vidriga mobbarna. Mitt sätt att sätta ett avslut, att tala om hur jävliga de var som förminskade mig med sina dumma kommentarer och härskartekniker. Även tystnad när jag entrade rummet var en strategi som de hade. En ledare så klart och några fega jävla medlöpare.

Tror nog jag ska skriva ned ett brev och sända till dom, mitt avslut, min röst som äntligen blir hörd. Att de gjorde mig jävligt illa men jag är starkare än de. För de är små osäkra elaka människor som inte har ett bra liv. Men serru det har jag.

Tyck inte synd om mobbaren, ser du ngn bli utsatt, va inte tyst utan säg ifrån. De där som står bredvid tysta och inte gör ngt är lika delaktiga.

Nu ska jag ut i sommaren å andas luft å känna mig nöjd med mig för jag är Therese och är en jävligt bra tant.

En sommar är vi mitt inne i. Jag bläddrar genom Facebook och det bara översvämmas av glada barn som badar å leker i sjöar å hav. Föräldrar som ler å skriver att allt är så underbart i campingvagnen i Varberg på Öland hyr de en stuga och i Turkiet bor de på hotell med frukost lunch och middag redan betalt för de närmaste två veckorna framöver och snart beger de sig till Liseberg och senare till Ölands djurpark.

Är allt så happy happy?

Är det bara å hoppa in i bilen å fara iväg på den där efterlängtade resan. Att vartenda kotte på Facebook som lägger upp glada semesterbilder endast upplever glädje och ingen jävel visar hela spektrat från glädje till ilska eller ungar som lipar å kivas. Så trött på att ingen kan skriva om hur besvärligt det är, hur ungarna kivas, hur mannen drack för mycket eller ur frugan flörtade med grannen på campingen så gubben ställde till med en scen. Är Facebook nutidens största lögn. Där vi får visa upp en fasad av glättighet och perfektionism som endast finns i fablernas värld.

Så klart hela spektrat finns men ingen lägger upp den. Vi retar oss på media som förvränger men vi gemenne man är fan inte ett skit bättre.

Jag vill se mer sanning på Facebook. Vad vill du?

Så rik jag känner mig när jag ser alla färgrika blommor på vår tomt

tråkiga folk är dessa personer som inte tål att man inte tycker som de, att de inte kan tänka utanför sin egen lilla bubbla. Det kan vara stora eller små ämnen. Det gemensamma är att deras åsikter inte är fakta utan åsikter.

Långfingret får ni av mig

tack och hej

Nu har du blivit 17 veckor och du är så go och busig

vi älskar dig och du gör vårt liv rikare

Sigge bus du är vårt lilla lyckorus

Jag ger er all min kärlek, inga krav ställs

Ni passar inte in i mallen utan sticker ut, ni nöjer er inte med att vara i boxen. Ni går utanför precis som det ska vara.

all kärlek ger jag er, nu och för evigt.

Ni är smarta empatiska och roliga och alldeles alldeles underbara

vi går sida vid sida genom skratt gråt och ilska.

Livet är gott mer er vid min sida

Så trött på de lata jävlar som ställer sig på den enda handikapplats utanför vår lilla byafför Tempo. I vår lila by bor det 1600 människor och jag har i flera veckor nu iakttagit att varje gång jag vart å handlat på Tempo har det stått bilar utan handikapptillstånd på den enda handikappplats utanför vår lilla byaffär.

Att tala med dessa är meningslöst då de reagerar på ett ilskt nonchalant sätt så nu har jag kopierat ut lappar med text: lathet är inget handikapp.

att dra ner byxorna på dessa jävlar är bättre än påtala att de upptar en plats för den som behöver det, ngn som inte kan gå.

det går i vågor, drevet mot föräldrar som har ouppfostrade barn.

så klart barnen inte är ouppfostrade men skribenterna anser ju det, dessa barn och föräldrar som blir uthängda av media är djupt orättvist och visar på samhällets syn på npf och bristen på kunskap. Dessa barn som skribenterna anser vara curlade och ouppfostrade är med all sannolikhet barn med diagnoser inom npf som har fått låsningar eller härdsmältor. Jag vet ju så klart inte eftersom jag ej var på plats men av historierna att döma så har dessa barn fått låsning eller härdsmältor.

Jag blir arg då jag ser mina fbvänner  delar och gillar sådana skitartiklar som härjar nu. Flera som delar är lärare och det bevisar ju min tes att så många lärare inte har ngn kunskap om npf. Varken hur man ser om ett barn har npf eller vilken relation man ska ha gentemot dessa underbara barn. Barn med ADHD och Asperger har superkrafter  men passar inte in i mallen i dag där alla barn skall vara och bete sig på samma robotliknande sätt. Om du sticker ut från boxen måste vi (samhället) förstå att det är på det viset.

Jag har delat med mig av min kunskap på fb och hade trott att mina fbvänner sugit in lite kunskap men där misstog jag mig. Orkar inte spilla energi på dessa personer så jag har nu tagit bort dom från min vänlista och är glad att mina barn inte har dessa personer som lärare. Hujedamig vilka personer och de ska arbeta med barn.

Mina tre barn har alla skoltaxi

de uppfyller kriterierna då de har diagnoser och att åka skolbuss funkar inte för någon av dom.

För grabbarna tar det för mycket energi och för lilla J så skulle hon kunna gå av precis var som helst då hon har svag impulskontroll.

I ett år har det gått alldeles utmärkt för mina tre barn att åka skoltaxi utan papper och byråkrati. Men serru nu är det stop för det. Tyckte det gick för enkelt att bara prata med den ansvarige på kommunen som handhåller skoltaxifrågan. I går dök ett tvåsidigt formulär upp: Ansökan om skolskjuts. Eller rättare sagt 6 papper då var och ett av mina barn skall åka skoltaxi.

Om nu barnet har en funktionsnedsättning måste det bifogas ett läkarintyg. Tittar vidare på papperet och ser att om du är rullstolsbunden behövs inget läkarintyg utan då kan man bara kryssa i den lilla rutan. Gör mig förbannad att förutom att jag måste ringa runt till flera instanser för att få hem ett läkarintyg så är ett osynligt handikapp kravet att högre ort måste ge intyg men inte om du har ett fysiskt handikapp. Så här är det rakt igenom vårt samhälle. De individer med dolda handikapp får kämpa så mycket mer än de individer med fysiska handikapp. De föräldrar vars barn har behov av en ramp för att kunna delta i skolan så bygger skolan en ramp utan att föräldrarna ska strida till förbannelse medan vi som har barn med dolda handikapp där våra barn har behov av en resurs eller ett litet rum för att våra barn skall ha samma chans att delta i skolan får kämpa som svin och oftast skiter skolan i våra barns behov i alla fall och resultatet blir att våra barn blir utbrända och blir hemmasittare. Jävla okunskap och syn många av er har där ute. Jag är så arg så jag gråter när jag tänker på hur livet är orättvist för mina barn för de har npf.

Så kontentan av denna okunskap har jag suttit hela fm och ring , först till BUP som tyckte jag skulle komma in med lilla J då den läkaren som utredde J inte var där just nu så då skulle en annan läkare träffa lilla J

Jag fick vänligt men bestämt tala om att systern intelefonera fick be vilken läkare hon ville ta och läsa lilla J’s utredning och skriva ett intyg utifrån den. Så slapp jag åka med lilla J som inte fixar att komma till BUP då hon varje gång fått låsning på plats. Till slut skulle syster i telefonen göra som jag sagt.

vänligt men bestämt. Att vara tydlig brukar vara ett vinnande koncept. Sedan fick jag ringa HAB där grabbarna är inskrivna och där gick det lättare. Systern skulle be ngn av läkarna skriva varsitt intyg till mig.

Jag tycker att alla ni som har barn utan npf skall behöva skriva i papper för allt och även ha med läkarintyg. När ditt barn tex behöver ett busskort. Larvigt tycker du, precis så tycker jag oxå då jag behöver fylla i papper till förbannelse för ngt som är självklart. Att ha rätt att åka skoltaxi då mina barns behov kräver det. Fingret upp till okunskapen i samhället.

2 saker jag alltid bär med mig

det ena är mobilen för jag är alltid på utryckning. För när som helst kan telefonen ringa och jag får hämta mitt barn.

Jag är som en soldat i strid i väntan på att larmet ska gå och man skall ut och strida. Kläderna tas aldrig av när natten pockar på sin uppmärksamhet och geväret vid min sida tätt tätt för å snabbt ut å kriga.

Rrrrrrr

– Ja det är Therese

– hej det är J’s fröken  det är nog bäst om du  hämtar för J har fått en härdsmälta och vi får henne inte å göra det hon ska.

– Jag kommer direkt.

Rrrrrrrr

– Ja det är Therese

-Hej det är D’s fröken. Han gick från skolan för en kvart sedan och han har nog vandrat hemåt

– 15 minuter sedan å du ringer NU?!

– Ja jag hade ju lektion och kunde väl inte gå ifrån min lektion

– Du ringer polisen å jag åker NU

Rrrrr

– Ja det är Therese och jag kommer NU

Det andra jag bär med mig är klumpen  i magen som dimper ned på väg till skolan och stannar kvar tills jag hämtar å håller mitt barns hand i min. Tryggt och säkert

fast dagen vart skit så vet jag att från hämtningsögonblicket fram till jag lämnar mitt barn morgon dagen efter är mitt barn tryggt i min famn.

I dag kom vi fram till skolan och resursen var sjuk.

J sa direkt: Mamma då åker vi hem för då blir det ingen bra dag. Ja sa fröken  vi ska ju ända bara plocka iordning bänkarna så hon missar ju ingen skola direkt. Detta så J hörde. Precis som att plocka ihop bara var viktigt för resten av hennes klasskamrater.

Jag hade min egen lösning men ville inte ta den då J hade bestämt sig för å åka hem och det var nog bäst så.  J vet hur dagen blir utan ngn trygg vuxen vid sin sida.

Hon blir splittrad trött och stressad av förändring med låsning och härdsmältor som oftast resultat.

Så liten men så garvad av de vuxnas svek.

Men imorgon sa jag är det brännboll mellan åk 5 och skolans personal.

Om inte resursen kommer vill jag veta vem som tar J då.

Ja sa fröken präktig. ALL PERSONAL SKA JU VARA MED Å SPELA BRÄNNBOLL SÅ NGN FÅR VÄL HÅLLA ETT ÖGA PÅ J DÄR HON SITTER I PUBLIEN.

Visste att J stod en bit ifrån så jag gick snabbt fram till fröken. Väste i hennes öra så jag försäkrade mig om att J inte hörde.

: J ska ha en personal vid sin sida när det är brännboll. Har allt vi sagt på alla möten totalt gått förbi dig, all info du fått om J’s behov. Jag blir allvarligt bekymrad av att du efter 1 år INTE förstått J’ s behov. Ta å läs ÅP igen och igen OCH IGEN TILLS DU FATTAR.

I EM ringer du mig och talar om vem som är vid J’s sida under hela dagen och inte spelar brännboll.

Kom J så går vi hem